fredag 9 november 2012

Kristin Lavransdotter

Familjen eller kärleken? En evig fråga och ett olöst mysterium. Vilket ska man prioritera och vilket ska man kämpa för? Kärlek och familj är två viktiga teman i boken Kristin Lavransdotter, skriven av Sigrid Undset. Huvudpersonen Kristin, jobbar hårt för sin familj. Hon vill vara tillsammans med de, och hon vill att de ska hålla ihop. Detta blir inte lätt när kärleken till en främling kommer in i bilden. Hon vill göra som sitt hjärta säger, men det blir rätt svårt utan att någon av hennes familjmedlemmar blir sårad. Relationen mellan Kristin och hennes pappa är särskilt stark. De har hållit ihop länge och hon brukade åka med honom på hans långa resor. Han har alltid skyddat henne och varit där när hon behövde honom. Hon var hans lilla guldbarn. Hon ville verkligen inte förstöra det bandet de hade. Det fanns ännu en stark realtion till sin mamma och sin lilla syster Ulvhild, men den som finns till pappa Lavrans är av en annan sort. En relation som man skäms för att bryta. Fader har alltid varit beskyddaren och försvararen. Deras relation beskrivs i en situation i boken som lyder:
Fadern satt med en kaka mjukt bröd. Han ältade småbitar därav mellan fingrarna, tills de liknade hästar, klöv smala stycken av sovlet och satte grensle över brödhästarna; dessa lät han så rida bort över sitt knä och in i munnen på Kristin.
 Kärleken är ett viktigt tema i boken. Den är ju en kärleks roman, så det är rätt logiskt. Kristin faller för två män i boken. Den ena är hennes fosterbror Arne som, tragiskt nog, knivhöggs till döds. Den andra mannen är en som räddade henne och en kompis efter att de har varit ute och handlat medan hon bodde i ett kloster, Erlend. Kristin blir väldigt förälskad i honom, men hon kan inte vara med honom för att hon har redan blivit bort gift till en annan man vid namnet Simon. Simon känner av att hon inte vill gifta sig med honom och bestämmer sig för att bryta förlovningen. Kristin och Erlend försöker övertyga Kristins pappa att låta de gifta sig, men han vägrar. Kristin förstår att deras kärlek är förbjuden och kommer aldrig att kunna se dagsljuset. Men hon ger inte upp. Hon kämpar och jobbar hårt för att vara med den hon älskar så mycket. Hon kände alldeles för mycket kärlek för honom, och hon kunde bara inte släppa taget. Hon visste vad konsekvenserna var, som här till exempel:
Lycklig smög hon sig intill honom. Inte för att hon någonsin trodde att det skulle gå så som Erlend med sådan visshet väntade. Kristin tänkte att domens dag kom säkert över de inom kort. Detta kunde ju omöjligt gå väl i längden.